Wagner Lima och hästen Sereno var bästa vänner i många år. Tillsammans delade de blod, svett och tårar, men inte minst glädje, lycka och passion.
Plötsligt dog Wagner – och Sereno blev lämnad förkrossad. Men tack vare Wagners bror fick Sereno ta ett sista farväl.
Det var på nyårsdagen som brasilianske Wagner Lima dog i en tragisk motorcykelolycka. Han blev bara 34 år gammal. En av hans bästa vänner, hans kompanjon och arbetskamrat – hästen Sereno, blev av med det finaste som finns, en vänskap.
Wagner hade sysslat med rodeo på en semi-professionell nivå i nästan tio år tillsammans med Sereno. Tillsammans var de alltid glada och när man har varit så nära varandra så länge kan man utan tvekan kalla det för en speciell vänskap.
– Wagner hade sån passion och en stor kärlek till sin häst. Ibland kunde det hända att han till och med slutade köpa saker till sig själv bara för att ha mer pengar över till mat åt Sereno, säger Wagners bror till USA Today.
När det sedan var dags för begravning så rådde det inget tvivel hos brodern – Sereno måste få komma och ta farväl av sin bäste vän. Vad ingen hade kunnat ana var hur Sereno skulle reagera – det var ju bara en kista han skulle få se.
Men den vita, vackra hästen verkade veta vad som fanns i kistan. Så fort kistan närmade sig började han att nosa ivrigt runt om sig.
Till slut såg det ut som att Sereno förstod – och han lade sitt huvud försiktigt på kistan.
– När vi tog ut kistan i början på begravningen så lät det som att Sereno grät och det verkade som att han förstod att hans ägare hade lämnat honom. Han stampade i marken med sina klovar och gnäggade. Det var väldigt ledsamt, säger Wagners bror.
Många på begravningen började, precis som Wagners bror, att gråta tillsammans med hästen. Efter den tragiska olycka som tog 34-åringens liv finns det många som saknar en väldigt god vän.
Denna fantastiska berättelse visar på att det finns en väldigt speciell relation mellan människor och djur – och att vi måste bevara den.
Dela gärna med dig av denna vackra historia till dina vänner.
