Sjuka hunden bodde på gatan i 11 år – titta nu när han vaknar upp och inser var han tagit vägen

Att leva ett liv på gatan är inget man önskar sin värsta fiende. Livet på gatorna i Los Angeles i Kalifornien, USA, är inte det enklaste. Men en hund har haft just detta som sin vardag i hela elva års tid. Han har växt upp på gatan – och levt ute i det fria. För att kunna överleva i den tuffa miljön måste man vara av särskilt skrot och korn, men när just den här hunden en dag blev sjuk och behövde vila sökte han sig till människor. Han fick syn på en veranda och lade sig ner för att vila, skriver Liftable.

Kvinnan som bodde i huset fick tillslut syn på hunden och kände genast att hon behövde göra något. Hon hade inte hjärta att bara skicka iväg honom.

Man får anta att hon såg att han var hemlös, och hon bestämde sig för att kalla honom Solovino. Det är spanska och betyder ungefär ”han kom förbi ensam”.

Efter några dagar insåg kvinnan att Solovino inte hade några som helst planer att lämna hemmet. Då slog hon en signal till hundhemmet Rocket Dog Rescue som brukar ta hand om herrelösa hundar, och låter dem få tak över huvudet med målet att de ska hitta en familj att få komma till.

Hundens liv förändrades. Efter någon månad hos kvinnan och hennes familj blev han placerad på hundhemmet. Där fick han bo under de kommande 1,5 åren.

Men en dag skulle Solovinos liv ta en ny riktning. Hundhemmet hade delat med sig av hans livsöde på Facebook. Det var då en kvinna vid namn Carol Messina fick upp ögonen för den stackars, fyrfota vännen. Det visade sig att Carol var ett stort Star Wars-fan, och därför fick hunden ännu ett nytt smeknamn: Solo (efter karaktären Han Solo i filmerna).

Carol var förstås exalterad över att möta sin nye familjemedlem. Men de första månaderna gick nog inte riktigt som hon tänkt. ”Solo” var väldigt blyg och hade utvecklat en väldigt avvaktande attityd mot människor överlag. Ett tag var hon orolig över att hon skulle behöva lämna tillbaka honom till hundhemmet.

تم نشره بواسطة ‏‎Carol Messina‎‏ في 12 يونيو، 2017

Carol berättar för The Dodo:

– När han först kom hem för att bo hos mig hade han svansen mellan benen i flera månader. Han var väldigt avvaktande både mot människor, andra hundar och katter. Varje gång någon ville klappa honom sprang han sin väg.

Men efter ett tag insåg Carol att ”Solo” hade stora problem med hörseln och tänderna. Det sistnämnda gjorde att han hade smärtor hela tiden.

Alla som varit drabbade någon gång vet hur det känns när man går runt och har ont i tänderna. ”Solos” smärta gjorde att han inte kunde njuta av livet, och Carol hade svårt att smälta detta. En dag kom hon till insikt: Solo skulle få sina tänder fixade.

تم نشره بواسطة ‏‎Carol Messina‎‏ في 6 سبتمبر، 2017

Efter besöket hos tandläkaren har hon kunnat se hur Solo nu har mycket mer energi och är mer lekfull än tidigare. Nu har han dessutom blivit mer social med andra hundar, och fått en ny kompis i grannhuset. Den hunden heter Bailey och Carol förklarar att hundarna får träffas så ofta det bara är möjligt.

Samtidigt finns det inget hon kan göra åt hans hörsel. Solo är nästan helt döv, och när de är ute och går har han fått på sig en särskild väst som talar om för folk i omgivningen att han inte hör någonting. Hemma kommunicerar de på andra sätt. Exempelvis tänder och släcker Carol lampan flera gånger, så att Solo ska förstå att hon går in i samma rum som honom.

"When I met him and saw how sad he was, I knew he was going to stay with me forever no matter what."

تم نشره بواسطة ‏‎The Dodo‎‏ في 19 سبتمبر، 2017

Hela upplevelsen har verkligen rört om känslor hos Carol, och hon säger att hon i dag helst skulle vilja adoptera ännu fler äldre hundar och ge dem några fina, sista år i livet. Snart ska hon flytta till ett annat hus – som inte har några trappor – så att Solo kan lufsa runt i huset precis som han vill, även när han blir äldre och mindre rörlig i kroppen.

Solo gick från en kall och ensam död på gatorna i Los Angeles till ett hem där han blir älskad under sina sista år i livet. Allt tack vare de fantastiska volontärerna på hundhemmet som ordnade att han fick komma till den fantastiska och hjärtliga Carol.

Jag blir verkligen berörd av allt detta, och tycker att Carol är ett sådant föredöme som vill ge äldre hundar som kanske inte haft det så enkelt i livet lite ljus och lycka under de sista åren.

DELA gärna vidare om du håller med, så kanske fler gamla hundar kan få komma till nya hem!