20-åringen dör i leukemi – hans sista ord berör tusentals världen över

Har du någon gång känt att dagarna bara flyger iväg så att du plötsligt undrat var veckorna tog vägen? Tid är någonting dyrbart som vi aldrig får tillbaka, och många gånger reflekterar vi inte över att tid faktiskt är begränsad. 

Pablo Ráez var en glad och sportig 18-åring med stora planer för livet, tills han fick veta att han skulle dö i cancer. I februari i år, strax innan han dog, så postade han en bild tillsammans med ett avskedsbrev på sociala medier, nu skakar han hela världen med sina tänkvärda ord. 

Den 26 mars 2015 diagnostiserades spanske Pablo Ráez med cancerformen leukemi. Pablo var då 18 år och ägnade mycket tid åt sitt stora intresse idrott, samt att vara ute och träna i naturen. 

Efter att Pablo fått diagnosen gick det snabbt utför med hans hälsa. Även om han höll humöret uppe fick han tillbringa allt mer tid på sjukhuset istället för åt flickvännen Andrea, familjen och idrotten. 

Efter en benmärgstransplantation och en tid med cellgifter började Pablo att må bättre och blev därför hoppfull på livet. I tio månader fick han vara lycklig innan mardrömmen kom ikapp honom. Leukemin hade återvänt, men den här gången hade man svårt att hitta en lämplig benmärgsdonator. 

Facebook/Pablo Ráez Martinez

Pablo efter en tid med sjukdomen.

Facebook/Pablo Ráez Martinez

Positiv och hoppfull som Pablo var så grundade han en rörelse kallad #retounmillón (utmaning en miljon), med målet att hitta benmärgsdonatorer i Spanien och öka medvetenheten bland alla. Han lyckades med båda sina uppdrag, men den transplantation som gjordes i oktober 2016 misslyckades, och Pablos liv fick ett slut. 

Facebook/Pablo Ráez Martinez

Innan han lämnade jordelivet publicerade han en text på Instagram som just nu delas över hela världen.

Facebook/Pablo Ráez Martinez

”Jag har tänkt på något som jag skulle vilja dela med er. Vi lever i en värld där vi belönas för hur länge vi jobbar. Det innebär att våra liv bestäms av tid. Vi lever som slavar i detta byråkratiska system. Sakta men säkert, förstår vi vår planet: Vi smälter polarisarna, vi producerar utan kontroll, vi skapar krig, dödar människor och många andra saker som dödar vår jord. Och allt detta för pengar.

Vi är inte nöjda med det vi har, utan vill hela tiden ha mer. Livet borde levas enkelt: i ett samhälle som verkligen ser till alla människor och bryr sig om vår vackra jord. Vi måste lära oss var som verkligen är viktigt, och uppskatta dem. Vi måste älska mer; oss själva och sedan hela världen. Man kan inte älska andra om man inte älskar sig själv först.

Låt oss alla le lite mer, kramas lite mer, vara fredliga och vara den bästa versionen av oss själva. Låt oss vara tacksamma att vara vid liv och kunna vakna upp varje morgon.”

 

He tenido una reflexión que me gustaría compartir con vosotros. Vivimos en un sistema de vida en el que trabajamos y ganamos dinero por tiempo, es decir vivimos por y para el tiempo. Vivimos esclavos de este sistema que se basa en la pura burocracia. El planeta se está degenerando poco a poco, lo estamos destruyendo, derretimos los polos, producimos sin control,provocamos guerras, asesinamos personas y un largo etcétera que hacen que este mundo alcance su fin y todo esto lo estamos produciendo por dinero. No somos felices con lo que tenemos, siempre queremos más. La vida se debe basar en lo básico que se necesita y vivir en un sistema que realmente mire por cada persona y por cuidar este impresionante planeta lleno de belleza. Tenemos que ser más felices y ver realmente lo que estamos haciendo por y para el mundo,tenemos que empezar a darnos cuenta de la importancia que tienen realmente las cosas y valorar las verdaderamente importante. Demos más amor, primero a uno mismo y después a el mundo. Hasta que no te quieres a ti mismo no puedes querer a los demás. Demos más sonrisas, demos más abrazos, demos más paz , demos la mejor versión de nosotros mismos. Demos gracias a la vida por darnos el gran lujo de poder despertarnos cada mañana , seamos más agradecidos. ❤

Ett inlägg delat av Pablo Ráez. (@srraez) Jan 16, 2017 kl. 8:41 PST

Jacob skulle få medalj av sin hemstad för arbetet med rörelsen #retounmillión, men hann somna in innan det kunde ske. Hans arbete påverkar dock den värld han lämnat.

Jacobs ord är något som alla bör läsa och låta sjunka in. Tid går inte att få tillbaka och därför bör vi ta vara på de fina stunder vi får med de vi tycker om. Dela gärna för att vara med och sprida det budskapet.