Det är aldrig kul att läsa om när människor blir dåligt behandlade på grund av att de kanske inte riktigt är som alla andra. Det kan handla om att man har en funktionsnedsättning, en CP-skada eller på annat sätt bara skiljer sig lite från normen. Självklart förtjänar alla människor att behandlas lika oavsett vilken bakgrund de har eller hur de är som personer. Därför blev jag så glad när jag snubblade över det här inlägget på Facebook. Det är en storasyster som varit ute och ätit på restaurang med sin autistiska lillasyster när det plötsligt uppstår lite problem med maten. Något som flera gånger tidigare, vid liknande situationer, hade inneburit att hon fått lämna restaurangen. Men i det här fallet går det precis tvärtom. Läs en översättning av systerns Facebook-inlägg här under, personalen på det här matstället får i alla fall min like!
Jag skulle vilja dela med mig av en upplevelse som min make, min 7 år gamla autistiska syster och jag var med om på Chili i Midvale, Utah idag. Arianna, min lillasyster, slösade inte någon tid när vår servitris, Lauren, visade oss till vårt bort. Arianna beställde omedelbart en ostburgare med pickles, pommes frites och chokladmjölk innan Lauren ens hunnit fråga vad vi ville beställa.
Lauren log och sa till Arianna ”Okej! Jag är strax tillbaka med till chokladmjölk!”
När vi fick in vår mat undrade jag varför inte Arianna rörde sin ostburgare med satte i sig sina pommes frites som om det inte fanns någon morgondag. Så jag frågade henne ”Arianna, ska du inte äta din ostburgare?”
Hon svarade lugnt ”Nej, jag vill inte ha den.”
Ostburgare eller ”krabby patties” som vi ibland kallar dem, är hennes FAVORIT! Så det är beteendet var VÄLDIGT märkligt. Så jag frågade henne ”varför vill du inte ha den?” varpå hon svarade ”Den är trasig. Jag behöver en annan som är lagad.”
Då gick det upp för mig varför hon inte åt den. Det berodde på att den var delad i två halvor. Då hon är ett barn med autism måste hon få vissa saker på ett speciellt sätt varenda gång. Ett litet undantag från hennes rutin kan förändra riktningen på den dagen omedelbart. När Lauren kom tillbaka för att kolla hur maten smakade frågade jag om vi kunde få beställa en ny ostburgare och lägga till den på vår nota.
Hon såg frågande ut så jag förklarade för henne att Arianna har autism och att i hennes huvud var ostburgaren trasig i och med att den var delad i två halvor. Jag förklarade för Lauren att jag visste att det lät lite löjligt, men om vi bara kunde få beställa en extra burgare skulle vi gladeligen betala för det då det ju inte var något fel på den ursprungliga ostburgaren.
Lauren var så snäll och log bara och sa till Ariana ”Serverade jag dig en trasig ostburgare?! Vet du vad, jag ska se till så att de lagar en ny burgare till dig!”
Jag älskade hur hon hanterade situationen, för att i stället för att bara städa undan ostburgaren på bordet så FÖRKLARADE hon för Arianna vad hon gjorde. Även om det här kan låta obetydligt så gjorde det här att vi kunde undvika en riktig härdsmälta.
Chefen, Bradley Cottermole, kom sedan ut till vårt bord, gick ner på knä och sa till Arianna ”Jag hörde att vi gav dig en trasig ostburgare! Jag är ledsen för det. Vi lagar en helt ny till dig nu, en som inte är trasig, med pickles. Jag ska hämta lite pommes frites till dig att smaska på medan du väntar, okej?”
Några minuter senare kom Lauren tillbaka till vårt bort med ostburgare nummer två. Arianna sa ”Åh, tack så mycket! Du lagade min hamburgare!” När Lauren gick iväg satt Arianna bara still i några sekunder och betraktade sin nya burgare. Hon såg djupt försjunken ut i sina tankar. Sedan sa hon högt och tydligt ”Åh, jag har saknat dig!!” och började pussa burgaren om och om igen.
Jag visade Lauren den här bilden och sa ”Jag tror vi glorifierat ostburgaren lite väl mycket!”
Hon bröt ut i ett gapskratt och frågade om hon kunde visa sin chef. Hon kom tillbaka en minut senare och berättade att hon visat bilden för alla i köket och att det fått dem att skratta och le. Jag blev så berörd av den här upplevelsen. Speciellt sedan jag vet människor som tvingats lämna restauranger för att deras barn med autism har bettet sig störande. Jag förväntade mig en del olika händelser när det här hände oss, baserat på tidigare erfarenheter, men jag förväntade mig INTE så här snällt och medlidsamt beteende från Lauren och Bradley.
Alla, från servitrisen till kocken spelade en roll i något som många människor inte ens tycker är en stor grej. Men det här påverkade helt och fullt hur resten av vår dag fortlöpte. Jag vet… en ostburgare delad på mitten kan bokstavligen förstöra hela vår dag. Men i det här fallet, tack vare professionalismen hos personalen i Midvale räddade det vår dag. Och jag är säker på att Arianna skänkte lite ljus till åtminstone en av de anställdas dag med sin personlighet. Tack så mycket.
I want to share the experience that my husband, 7 year old autistic sister and I had today at the Chili’s location in…
Posted by Anna Kaye MacLean on den 24 mars 2013
Om du precis som jag tycker att den här restaurangen skötte situationen riktigt snyggt får du mer än gärna klicka på gilla här under.
