Tweet about this on Twitter Pin on Pinterest Share on Facebook

En kvinnlig kocks bekännelser.

När jag för drygt 10 år sedan tog studenten var det dags att börja jobba. Jag visste inte vad jag ville studera vidare till ännu och tyckte dessutom att det var skönt att få en paus från studierna.

Som många andra hamnade jag i restaurangbranschen och började jobba som servitris.

Jag trivdes bra och gillade att det alltid var full rulle. Det var också här drömmen om vad jag skulle plugga vidare till tog fart. Jag skulle bli kock, och det blev jag också. Efter ett års studier var jag klar och jag blev genast erbjuden flera bra jobb.

Men min karriär blev inte så långvarig, sena kvällar, hård attityd och extrem övertid som jag aldrig någonsin fick en krona för gjorde att jag inte pallade mer.

Jag bytte bana, även om jag fortfarande älskar att stå i köket.

Igår fick jag upp ett inlägg i mitt Facebook-flöde, och blev genast nyfiken. Det var Isabella Morrone som skrivit om hur det var att vara kvinna och jobba som kock, det är verkligen en text som alla borde läsa.

Texten har publicerats med Isabellas godkännande, så här skriver hon:

Jag har jobbat som kock i 12 år. Jag skulle inte rekommendera restaurangbranschen till någon. Jag har varit med om allt möjligt. Chefer som skickar snoppbilder. Chefer som sätter på praktikanter. Psykisk terror. Chefer som har kastat min mice en place i väggen för att vara elaka och vill förstöra. Jag har jobbat så sjukt mycket gratis i mitt liv. Senast var inte ens länge sedan för ett stort företag där mina övertidstimmar inte blev utbetalda. Jag jobbade där 98 timmar min första vecka och avslutade efter 2 månader med 70 timmars övertid.

Jag fick inte betalt för det. Först fick jag inget svar av lönekontoret men sedan fick jag ett litet försynt mail där det stod, -”Vi har beslutat att inte betala ut din övertid” punkt. Bara sådär. I Sverige finns det ingenting som heter jobba gratis. Men det finns och jag har bara accepterat det just för det inpräntade som jag har haft med mig hela livet, vad ska JAG göra åt det? Jag straffar mig själv i huvudet och tänker att dom vill inte betala mig för att jag inte är tillräckligt duktig. (Vilket är helt bisarrt eftersom att jag vet ju själv att jag alltid ger 110%)

WikimediaCommons

Jag jobbade på en annan stjärnkrog när jag var yngre. Där jobbade vi ca 250 timmar i månaden och fick inte ett skit för det förutom vår lön. Ingen OB ingen övertid, inte ett skit. Ingen vågade säga något. Jobbade vissa dagar 07-01 för att hinna. Vad är det för liv? Chefen var helt galen och mådde psykiskt dåligt. Han brukade kalla oss alla för horor i köket när det blev något fel och det blev eventuella väntetider. Han sparkade väldigt ofta in skåpdörren i luckan. Hans chef i sin tur kastade knivar ibland när han blev förbannad.

På detta ställe så badade ägaren i pengar.

Vi pratar ofta om stora kedjor så som exempelvis H&M som tjänar stora pengar på barn och vuxna som syr kläder för inga pengar alls, slaveri.

Men mina vänner, det kanske sker just på DIN favoritkrog nära dig. Annan miljö annan plats andra förutsättningar.

Sjuka kockar som är magsjuka står och kräks i golvbrunnen på stjärnkrogen. Dom kan inte gå hem. För vem ska jobba då? Chefen säger ingenting. Inget gå hem eller hur mår du.

Jag har många gånger fått ”jobba igen” när jag varit sjuk. (Vadå jobba igen du kan ju för fan inte rå för att du är sjuk?!)

Vi är präglade och hjärntvättade.

Mina kollegor på en annan arbetsplats frös ut mig och lät mig göra riktiga slav jobb ensam sen när jag var klar och kom tillbaka till köket hade alla stuckit utan att säga hej då. Jag fick alltid äta själv. Min kollega där skrek till mig en gång utan anledning när jag frågade en sak om produktionen, -”Dra åt helvete din jävla fitta”.

Trevligt. Tyst gick jag och grät för mig själv i omklädningsrummet. Chefen hörde såklart vad killen sa till mig men sa ingenting.

Facebook/IsabellaMorrone

Jag har stått och jobbat och varit tvungen att skämmas och ursäkta mig själv när jag måste in i en kyl där chefen precis står och lutar sig emot. När han snällt flyttade på sig någon cm så kunde jag sträcka mig ner och ta det jag skulle ha vilket jag väl minns var sparris. Hade svårt att få tag på den sista sparrisen och då böjde han sig ner och skrek i mitt öra -”SKYNDA DIG DÅ DIN JÄVLA IDIOT”

Den chefen tog droger på jobbet. Och det var ingen som sa något.

Många kockar jag träffar ute på event har ingen aning om vem jag är och spelar dryga. Dom tittar bort när dom hälsar och frågar typ lite drygt, -”varför känner jag igen dig”? Då tänker jag lite såhär. Om du tar och tittar upp en jävla sekund från ditt stora ego och tittar runt dig på vad det finns för andra kockar runt dig så kanske du kan ha lite jävla bättre koll.

I en tävling jag gick långt i så fick de andra kockarna som hade åkt ut komna in i semifinalen och vara med och titta på oss när vi tävlade. En kock blev väldigt chockad när den såg att jag fortfarande var kvar i tävlingen och utbrast -”va, jasså så du är fortfarande kvar?! ” Sen skrattade till lite.

En annan högt uppsatt chef har gett mig order om att radera de anställdas timmar för att få ner personalkostnader. Jag gjorde det inte men då tog han saker i egna händer och raderade flera timmar i veckan på personal. Timmar som dom har slitit ihop.

Jag har blivit tafsad på ett antal gånger. Fått sexuella inviter av nästan alla manliga kollegor jag jobbat med. När dom är fulla förstås, sen dagen efter på jobbet beter dom sig fortsättningsvis som idioter.

Facebook/IsabellaMorrone

En kollega blev arg på fyllan för jag ville inte kyssa honom så då skrek han till mig att han skulle ”sparka in fittan på mig”

Chefer som också inte lyssnar på mig när jag försöker ha ett seriöst samtal med dom om viktiga saker, istället svarar denna chef, -”Gud du är så sexig. Varför vill du inte ligga med mig”

Detta fortsätter och det tar aldrig slut. Detta har gjort att jag nu efter 12 år har bestämt mig för att jobba själv. Ingen ska någonsin igen få trycka ner mig och bestämma vad jag ska göra. Jag bestämmer över mig själv och jag värderar mig själv högt. Jag sprang raka vägen in i väggen förra året och har inte återhämtat mig.

Nä är det dags för ett nytt kapitel i livet med min älskade framtida man och katter och massvis med fina dressyrhästar och sjukt mycket rolig mat!

Jag avslutar med en skitsnygg bild på mig själv där jag inte ser ut som en kock. För varför måste alla kockar se ut på ett visst sätt? Tatuering med styckdetaljer, snus och skinnförkläde.

Dela gärna Isabellas text med dina vänner på Facebook så att fler får upp ögonen för hur dåliga förhållandena fortfarande är inom restaurangbranschen!

Har du varit med om något liknande? Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarerna nedan.