Lång eller kort, smal eller tjock. I min värld spelar det verkligen ingen roll alls hur man ser ut för jag har redan från barnsben fått lära mig att det är insidan som räknas och det är det som berättar vem vi egentligen är. Dessvärre tvingas man då och då läsa historier om människor som helt tycks ha missat detta. Tvärtom är de dömande och direkt otrevliga mot människor som de inte tycker om, oftast enbart baserat på deras utseende. Den här historien har snurrat runt på flera amerikanska sidor den senaste tiden men jag vet faktiskt inte om den är sann. Vissa delar känns lite väl överdrivna och det får mig att tveka, men det finns ändå en oerhört viktig läxa att lära sig av den här berättelsen och det är därför jag vill dela den med er. För kom ihåg, att som man behandlar andra blir man oftast behandlad själv…
Min vän äger ett antal klädbutiker genom sin familjs företag. Han klär sig ganska vardagligt så människor ser inte på honom att han är ägaren. Den här dagen var jag med honom när han besökte en av sina butiker.
Jag: ”Ursäkta mig fröken, men var hittar jag de stora storlekarna i den här butiken?”
Expediten: ”Borta på loppmarknaden där de säljer tjockiskläder. Vi säljer inte till överviktiga som dig.”
Jag: ”Det finns ingen anledning att använda sådant språk och jag har bara XL, så jag kan ha en hel del kläder, men jag föredrag när de är lite större. Jag vet att ni har en avdelning för större storlekar, men butiken är omgjord så jag har lite svårt att hitta den.”
Expediten: ”Jag tilltalar dig hur jag vill. Personer som du är under oss andra. Klä på dig ett lakan och kalla det för en klänning. Du lär behöva ett stort ett för att lyckas täcka den där magen som är stor som Buddhas!”
Jag: ”Kan jag få tala med din chef, tack? Du är väldigt otrevlig.”
Expediten: ”Nej, du! Du ska inte få kliva över mig och sätta mig i trubbel bara för att du är tjock. Stick härifrån!”
Samtidigt knackar min vän mig på axeln och pekar mig mot rätt avdelning i butiken.
Min vän: ”Avdelningen för stora storlekar är där borta.”
Expediten: ”Varför hjälper du den där tjockisen? Vi vill inte ha såna som henne här!”
Min vän: ”Tjaa.. Om du måste veta så är jag faktiskt en av hennes bästa vänner och har så varit i över tio år. Och under de senaste fem åren har jag drivit flera klädbutiker åt min farfar innan han till sist överlämnade ansvaret helt till mig för två år sedan. Och trots att det kanske inte ser ut som det, så äger jag flera fantastiska klädbutiker som är glada att ha kvinnor i alla storlekar som sina kunder…”
Expediten bara stirrar.
Min vän: ”… inklusive den här butiken. Hur som helst, jag tror min vän bad om att få träffa din chef?”
När hon fick höra det här blev expediten alldeles blek och ropade på sin chef som snabbt kände igen min vän och rusade över till oss. När vi förklarat vad som hade hänt bad chefen om ursäkt om och om igen och gav sedan expediten sparken omedelbart.
Jag tycker chefen gjorde helt rätt som sparkade det mycket otrevliga expediten. Klicka gärna på gilla här under om du håller med!
