Det här är en situation en del av oss nog kan ha upplevt själva. Vi ser hur en kvinna verkar bli illa behandlad eller trakasserad av en främling, men vi är inte helt säkra på om så är fallet.
Därför kanske en del av oss drar sig för att ingripa, även fast vi kanske borde. Den här historien postades på Facebook och handlar om en kvinna som vill tacka en främling som valde att inte bara tyst se på när hon utsattes för en jobbig och påträngande full man.
Sättet främlingen griper in på är ett sätt vi alla kan ha med oss om vi någon gång ser något liknande.
Igår kväll när jag promenerade från busshållplatsen till mitt hem (det var så pass sent att alla restauranger var stängda) fick jag syn på en väldigt berusad medelålders man lite längre upp på gatan som skrek saker till personer som gick förbi (det var fortfarande många människor på gatorna). Och jag visste att han inte bara skulle skrika på mig när jag gick förbi. Därför att om du är en ung kvinna på väg hem – på dagen eller kvällen – är det tydligen en inbjudan för folk att konversera med dig.
Och självklart reser han sig upp och börjar gå bredvid mig och prata. När han snubblar till försöker jag gå ifrån honom men han går ikapp mig. Han börjar fråga saker om mig och jag försöker förklara att jag har bråttom hem och inte riktigt har tid att prata. Jag ökar farten, men han hänger med. Jag försöker hitta en lucka i trafiken så att jag kan korsa gatan. Nu verkar han bli lite stött över att jag inte svarar på hans frågor. ”Jag vill ju bara veta ditt namn, okej?” Jag borde säga att vid den här tidpunkten var han inte speciellt hotfull, men jag är säker på att ni alla känner till typen: en gladlynt full man som helt enkelt vägrar att lämna dig ifred och jag började bli riktigt ängslig.
Jag började närma mig gatan som gick till mitt hus och jag ville verkligen inte att han skulle följa efter mig mera. En ung man mötte oss och jag sökte ögonkontakt med honom men han vek ner med blicken. Den fulla mannen fortsätter att fråga mig varför jag inte vill prata med honom… och om jag ska vara ärlig är jag nu på gränsen till att börja gråta av ilska, för varför i hela världen ska jag behöva förklara det för honom?
Då kommer en man joggandes nerför gatan mot oss. ”Hej, det är Jessica eller hur?” Jag mumlade något till svar. Han presenterade sig för den fulla mannen, tar över konversationen och säger hur förvånad han är över att springa in i mig. Den fulla mannen är ingen idiot: ”Jag ville bara veta hennes namn, okej? Jag gjorde ingenting.”
Den joggande mannen svarar då: ”Ja, nåja, Jessica är på väg hem hur som helst.”
Till sist tröttnar den fulla mannen och lunkar iväg och min nya kompanjon gör mig sällskap över vägen. Jag är så lättad att jag skakar.
”Jag är säker på att han var harmlös, men tack så mycket. Han gjorde ingenting och jag överreagerar, men tack, verkligen.”
Han förklarade att han i själva verket hade kommit körandes i sin bil och fått syn på den fulla mannen som pratade med mig och han hade noterat att jag såg stressad ut. Så han stannade bilen lite längre upp på gatan och gick sedan tillbaka. Han pratade med mig i någon minut till, höll sig på lite avstånd och gick sedan hem.
Moralen med den här historien: om du någonsin ser en situation där det verkar som att en kvinna blir trakasserad och hon verkar obekväm eller upprörd, kan det tyckas otroligt jobbigt att gripa in och ta reda på om hon är okej – men det kan göras. Kanske kan du bara låtsas att hennes namn är Jessica.
Dela det här vidare om du håller med.
Och: tack så mycket, främling.”
