Mobbning är bland det absolut värsta jag vet. Det är ett problem som drabbar människor i alla åldrar – och kanske inte minst då i skolan, där det tycks vara särskilt framträdande och dagligen får barn att må riktigt, riktigt dåligt.
För även om skolkorridorerna ska vara trygga och ha nolltolerans mot mobbning, så är Henry Sembdners historia ett tragiskt exempel på att så inte alltid är fallet.
Det var en helt vanlig dag i Kenyon Woods Middle School i den lilla amerikanska staden South Elgin, Illinois.
12-årige Henry Sembdner gick i den fullsmockade korridoren, när han plötsligt råkade krocka med en annan elev.
En olycka, absolut, men istället för att skaka av sig händelsen och gå vidare så blev den andra eleven rasande – och kastade våldsamt ner Henry i marken.
Pojken misshandlades så svårt att han drabbades av flera ansiktsfrakturer och blödningar i hjärnan.
För att skydda hjärnan från ytterligare risker sattes Henry snart i en medicinskt inducerad koma.
Det är omöjligt att föreställa sig hur familjen mådde, när de nu tvingades vaka över sin älskade son på sjukhuset.
Det var helt enkelt en fruktansvärd tragedi.
”Att se honom på sjukhuset, alla de där bilderna. Det är bara så sorgligt. Det är fruktansvärt”, sade en av Henrys bästa vänner till ABC News.
Tack och lov slöt sig omvärlden samman och gav sitt stöd till pojken och hans familj.
Klasskamrater skrev fina kort och skickade meddelanden under hashtaggen #HenryStrong.
Medvetna om att han hejar på basebollaget Chicago Cubs började de också komma till skolan i klubbens dräkt för att hedra pojken.
Nyheten om händelsen nådde till och med lagets stjärnspelare Anthony Rizzo, som gick ut och deklarerade sitt stöd till Henry – och bjöd med honom till träning och match när han vaknade.
Familjen var rörd över det stora stödet.
”Jag är säker på att det kommer visa honom att det finns folk som bryr sig. Jag tycker det är underbart att se hur många människor som kan sluta samman bara för en person”, säger mamman Karen Sembdner till ABC News.
Samtidigt visade Henry tecken på framsteg varje dag.
Och till slut… vaknade han också från sin koma.
På sin blogg berättade mamman om återhämtningsprocessen.
”Under de kommande dagarna kommer vi ha schemalagda uppföljningar med 10 olika läkare samt vila. Vi är hoppfulla att vi inte kommer ha några bakslag”, skrev hon.
Och med andningstuben borttagen kunde pojken snart få fram sina första ord… som löd ”Jag är hungrig”!
Det var kanske inte det mest oväntade uttrycket som mammor till 12-åriga pojkar brukar få höra, men för den här mamman och i det här ögonblicket var det också just precis det som var så rörande och vackert. Det visade helt enkelt att hon aldrig skulle ta sin älskade sons röst för given igen.
Jag är så glad att pojken vaknade igen – men samtidigt är jag så arg över att det ska behöva vara så här.
Nu tycker jag vi hjälps åt att dela vidare för att visa alla att mobbning måste få ett slut omedelbart!
