Tweet about this on Twitter Pin on Pinterest Share on Facebook

Kvinnan blir trakasserad av sin chef – flera år senare får hon sin ljuva hämnd

Det kanske är på arbetsplatsen, i skolan eller inom föreningen – överallt finns de, den där typen av människor som trycker ner andra så fort de får möjlighet.

Men förr eller senare slår det alltid tillbaka.

För den här kvinnan, som blev konstant trakasserad på jobbet av sin chef, dröjde det många år – men till slut fick hon sin chans att ta revansch. Efter allt hon tvingats gå igenom tycker jag inte att det var mer än rätt och det är en viktig påminnelse om hur det kan gå om man inte behandlar andra människor med respekt.

”Jag arbetade på ett företag som erbjöd avdrag till kunder som uppgraderade isoleringen och andra anordningar på sina hus. En slags ”satsa på miljön”-grej.

Jag arbetade på i ungefär ett år eller så och jag gjorde mitt bästa för att lära känna alla. Jag försökte gå med i företagets fantasy football-liga men efter att ha vunnit några gånger blev mina val ”av misstag” utelämnade.

På julfesten (min inbjudan försvann bland posten men jag fick reda på det till slut ändå) så blev mitt namn draget i lotteriet om ett pris – en iPad! Jag var ganska uppeldad! Sedan sa de att jag hade vunnit av misstag.

Efter ett tag började min chef tala om för mig att mina insatser inte mötte kraven för min befattning. Jag gav allt jag hade, jobbade övertid, kom in tidigt på morgonen och var noga insatt i vad jag gjorde. Det räckte inte! 

Varje dag blev värre. Det pratades illa om mig, jag fick uppgifter som ingen kunde klara och det var passiv-aggressiv mobbning när den är som värst.

Jag började få panikattacker på väg till jobbet. Jag hade mardrömmar och fick sakta men säkert ett sammanbrott. Min make försökte övertyga mig att sluta men då skulle vi inte ha någon försäkring.

Jag slet på… men det spelade fortfarande ingen roll hur jag förbättrades eller hur hårt jag arbetade, jag fick fortfarande höra att jag inte mötte kraven.

Jag blev utskälld framför ögonen på andra. Ständigt förlöjligad.

Jag är en stolt person men även jag har en gräns för hur mycket jag klarar av. Jag sprang in på toaletten och grät, bara för att dagen efter komma tillbaka och börja om med plågan på nytt.

Vi hade ett möte och de skulle omorganisera några anställda till nya befattningar. Mitt namn nämndes som en av de få som kunde bli befordrade!

Efter att chocken hade lagt sig skickade jag ett mejl till min chef och berättade hur exalterad jag var och att han inte skulle bli besviken.

Senare den dagen, efter att jag hade kommit tillbaka från lunchen, bad han mig att komma in på hans kontor. Han hade personalavdelningen på tråden. Under de kommande 15 minuterna fick jag höra hur uselt mitt arbete var, hur min personlighet inte passade in och så vidare.

När jag försökte stå upp för mig själv blev jag avbruten. Min chef överröstade mig och innan jag visste ordet av höll han i en kartong med mina tillhörigheter.

Jag var i chocktillstånd. Jag gick hem och stannade kvar i sängen i flera dagar. Till slut samlade jag mig och gick vidare.

Även om det hade varit en riktigt dålig erfarenhet så bestämde jag mig för att återvända till skolan, där jag tog en konstexamen. Jag hade aldrig sett mig själv som en konstnär!

Så småningom hade jag min första utställning och till min förvåning gick det riktigt bra. Ett verk gick för nästan 10 000 kronor.

Köparen ville träffa mig och jag kände omedelbart igen honom när jag såg honom… det var min gamla chef!

Han gratulerade mig och talade om hur mitt konstverk hade berört honom och bla bla bla. Han var så uppriktig och hans fru berömde mig också. 

Medan min make stod bredvid mig talade jag om för min gamla chef att han inte kunde köpa målningen.

Han försökte med ett annat konstverk och sedan ett annat men jag sa blankt nej till allihop.

Han var uppenbart frustrerad.

Jag sa till honom: ”jo, de där är till salu men din personlighet är inte tillåten att äga någon av min konst. Jag vill inte att något jag skapar ska vara i närheten av personer som dig.”

Sedan påminde jag honom om hur fruktansvärt han hade behandlat mig och vilket psykiskt lidande han hade orsakat. 

Hans fru var riktigt arg på honom.

Han försökte behålla lugnet men jag gick bara därifrån medan han fortfarande försökte övertyga mig att sälja honom ett konstverk. 

Jag skakade och kunde inte förstå att jag just hade gjort så där. Jag var visserligen i behov av pengarna men jag tror att jag tog rätt beslut.”

Källa: Hrtwarming

Jag är så glad att kvinnan fick sin revansch efter alla dessa år av lidande. Dela vidare om du tycker att hon gjorde rätt som vägrade sälja sina konstverk till chefen!