Karolina Olsson levde på Oknö utanför Mönsterås tillsammans med mamma, pappa och fem syskon. 22 februari 1876 är Karolina 14 år gammal. Den kvällen går hon och lägger sig precis som vanligt – och vaknar upp 32 år senare.
Den 14 februari 1876 var en helt normal dag för familjen Olsson. Mamman tog hand om de sex barnen i familjen och pappan befann sig ute på sjön för att fiska. Det som skiljde sig var att familjens näst yngsta barn, 14-åriga Karolina, hade klagat på tandvärk. Därför gick hon och lade sig extra tidigt. Dagen därpå kunde ingen väcka henne. Dagarna gick och familjen blev orolig. De visste om tandvärken och trodde att sömnen berodde på någon form av häxeri.
Källor: Soverskan på Oknö / Wikipedia / Minnenas Journal.
Familjen sökte förklaring hos traktens läkare. Johan Emil Almbladh var en av dem. Han, som många andra, ansåg att det berodde på ett svårt fall av hysteri. Åren gick och Karolina fortsatte att sova. 16 år senare, närmare bestämt 1892, vårdas hon av läkare och får elchocker. Men hennes tillstånd förblir detsamma. Månader senare skrivs hon ut från sjukhuset i brist på ideér för hur hon ska behandlas.
Under alla dessa år förblir Karolina ren och fräsch. Många undrar hur det är möjligt. Det förklaras med att modern allt som oftast sitter vid hennes sida; tvättar och matar henne med två glas mjölk varje dag.
När mamman gått bort var det hushållerskan som tog hand om flickan som nu blivit en kvinna. Maten som dagligen ställdes vid hennes säng var alltid orörd. Det enda livstecknet var att hon ibland grät långa stunder.
32 år och 42 dagar efter att Karolina gått och lagt sig vaknar hon upp. Livrädd och helt ovetandes om vad som hänt. Hon känner inte igen någon av familjemedlemmarna. Hon är blek och mager, men tillståndet är ändå stabilt. Mängder av fascinerade människor besöker ön för att träffa ”Soverskan på Oknö”. Det visar sig att hon fortfarande kan läsa, men inte har en aning om vad som hänt de senaste 32 åren.
Karolina, 11 dagar efter uppvaknandet.
Spekulationerna har varit fler än vad det går att räkna till om vad som egentligen hände med flickan från Sverige som låg i dvala längre än vad en människa någonsin har gjort. 1912 publicerades en rapport av psykiatrikern Harald Fröderström där han menar att det kan ha berott på en ”inre sektorisk rubbning”. I rapporten ska han också ha skrivit att en annan anledning kan ha varit mammans ständiga omvårdnad som gjorde att hon regredierade. Skeptiker menar att det borde varit omöjligt för Karolina att överleva på två glas mjölk per dag och att hon och mamman – som skötte henne helt ensam – ska ha levt i någon slags maskopi. Psykiatrikern Harald Fröderström har i sin rapport flera andra, extremt sällsynta, diagnoser som flickan kan ha drabbats av. Men ingen av dessa har gått att säkerställa.
Efter Karolinas uppvaknande återvände hon sakta men säkert till ett normalt liv. Hon levde ett helt vanligt liv på Oknö och dog i en hjärnblödning 1950, 88 år gammal. På grund av hennes världsberömmelse förevigades hon till och med på ett vykort.
Men, faktum kvarstår, vi kommer aldrig få reda på sanningen om ”Soverskan på Oknö”.
Här är Karolina på äldre dar.
Dela gärna om du blir lika fascinerad som jag av historien om ”Soverskan på Oknö”.
