Den lilla pojkens sätt att kontrollera vad hon tycker om jobbet han gör är helt klockrent.

Man ska aldrig underskatta ett barns intelligens. Vissa tror att barn är lätt naiva och mest bara gulliga, men de är många gånger mycket mer intelligenta och skärpta än vad vi tror. Ett alldeles ypperligt exempel på detta är den här historien som jag nyligen läste. Jag vet inte helt säkert om det hänt på riktigt, men kan mycket väl tänka mig att så är fallet. Den handlar om en liten pojke som går in i en affär och är på jakt efter ett jobb. Men det som händer i slutet får nog de flesta att haja till. Den här killen kommer att gå långt.

En liten pojke går in i affären, hämtar fram en drickaback och placerar den under telefonen som fanns i affärens entré. Han klättrar sedan upp på backen för att nå till telefonens knappar och slår in ett telefonnummer. Butikens föreståndare blir nyfiken och ställer sig för att lyssna på vad som sägs i samtalet.

Pojken: Hejsan frun, hur mår din gräsmatta? Behöver du kanske någon som kan komma och klippa den?

Kvinnan: Jag har redan någon som kommer hit och klipper min gräsmatta.

Pojken: Frun, jag kan klippa din gräsmatta för halva priset mot vad du betalar nu.

Kvinnan: Jag är ledsen, men jag är väldigt nöjd med personen som klipper min gräsmatta. Han gör ett strålande jobb.

Pojken: Frun, jag kan till och med erbjuda mig att tvätta och borsta rent på trottoaren utanför ditt hus så att du har det finaste huset i hela staden redan på söndag.

Kvinnan: Nej, tack.

Ljudet från hur kvinnan la på hördes nu i telefonen.

Med ett stort leende på läpparna lägger pojken på telefonen och klättrar ner från drickabacken. Butiksföreståndaren, som ju hade hört hela samtalet, knackar då pojken på axeln.

Föreståndaren: Jag gillar din attityd och gillar ditt positiva sätt och vill därför erbjuda dig ett jobb. Jag kan tyvärr inte betala så mycket och du måste jobba hårt, men det kommer helt klart vara bättre än att klippa gräsmattor.

Pojken: Nej, tack.

Föreståndaren: Nej tack? Men du lät ju rätt desperat alldeles nyss?

Pojken: Men jag har faktiskt redan ett jobb.

Föreståndaren: Vad menar du? Du tjatade ju nyss på kvinnan om att få ett jobb?

Pojken: Nej, jag kontrollerade bara vad hon tyckte om mitt jobb. Personen hon pratade om var mig, jag jobbar redan åt henne. Jag tycker att den bästa personen att jämföra sig med är sig själv.

Pojken lämnar sedan butiken och föreståndaren får en stund att reflektera. Han inser då att pojken nog är smartare och klokare än de flesta vuxna han känner. Inklusive honom själv.

Tycker du också att pojkens knep är helt genialt? Dela då det här vidare så att fler kan inspireras 🙂

Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.