Jag tycker det kan vara riktigt jobbigt att vara i närheten av dåliga föräldrar. Vare sig de skriker och gormar alldeles för mycket åt sina barn eller är totalt slapphänta och låter de springa vind för våg så gör det mig obekväm. Jag har också märkt att vissa föräldrar tar illa upp när man säger åt deras barn att ta det lite lugnt, när de springer runt som galningar och stör andra. Men här är en historia när en obrydd pappa och hans ouppfostrade barn lär sig en läxa.
(En pappa låter fem barn stöka runt okontrollerat på restaurangen. De river sönder servetter och använder det som konfetti, bryter sönder ätpinnar och skriker som tokiga.)
Jag: Jag måste be er att säga åt dem att sluta. De stör andra gäster.
Pappan: Nej (ser nöjd ut).
Jag: Nej som att de inte kommer att säga åt dem att sluta?
Pappan: Ja (fortfarande nöjd).
(Jag var tvungen att fortsätta jobba. Men barnen misskötte sig helt klart. Ett flertal gäster klagade men jag hade inte befogenhet att slänga ut dem. De sista som klagar är ett bord med åtta unga killar.)
Kund 1: Så det är ingenting du kan göra?
Jag: Nej, jag är ledsen. Huset kan bjuda er på en drink för att kompensera.
Kund 2: Nej det duger inte.
Jag: Okej, jag kan se om jag kan ge er gratis dessert…
Kund 2: Det vara inte så jag menade. Kan du inte hämta din chef?
Jag: Jag är rädd för att han inte är här.
Kund 1: Vi accepterar inga gratisgrejer. Jag slår vad om att det skulle dras från din lön.
Kund 3: Vänta lite…
(Kunden reser sig upp och de andra följer honom ögonblickligen till det stökiga, högljudda bordet. De är nu omringade av av åtta unga män som ser rätt så sura ut.)
Kund 3, till pappan: Säg åt dem att sluta.
Pappan: Nej (fortfarande nöjd).
Kund 1: Du gör servitrisen upprörd.
Pappan: Jobbar ni ens här?
Kund 1: Nej, vi kommer från fängelset högre upp på gatan. Vi är villkorligt frigivna. Lustigt sammanträffande, vi har alla suttit sju år för kidnappning och mord av ett gäng stökiga snorungar och en idiot som fick en underbetald servitris att gråta.
(Plötsligt blir barnen väldigt, väldigt tysta och de andra gästerna börjar fnissa och stirra.)
Pappan: Du ljuger.
Kund 4: Vill du chansa, kompis?
(Sedan räckte det med ett rått leende för att få hela stökiga högen att tassa iväg mot utgången. Mina riddare i skinande rustningar fick applåder från de andra matgästerna och en gratis måltid av mig.)
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
