När Terry Apudo inte dök upp på sitt eget bröllop i kyrkan, förstod hennes familj och vänner omedelbart att något var väldigt fel.
Men det verkliga skälet till Terrys frånvaro på denna speciella dag var ännu mer fruktansvärt än vad gästerna någonsin kunde ha gissat.
Den unga kvinnan Terry Apudo var en respekterad pastor som arbetade i en liten kyrka i Nairobi, Kenya.
Bröllopet med fästmannen Harry Olwande hade planerats under en längre tid och paret var mitt i förberedelserna för denna stora händelse.
Kvällen före bröllopet tillbringade paret åtskilda, enligt traditionen. När Terry lämnade sitt hus morgonen därpå och gick längs vägen såg hon en man, som satt på motorhuven på sin bil.
Plötsligt rusade han fram och överföll Terry bakifrån. Han kastade in henne i baksätet på bilen, där två medbrottslingar väntade på den unga kvinnan.
Den unga pastorn blev akidnappad på sin bröllopsdag, skriver BBC.
”De tog en handduk och stoppade i min mun. Jag sparkade, slogs och försökte skrika. När jag äntligen lyckats spotta handduken ur min mun, ropade jag: ”Idag är mitt bröllop! Då kände jag det första slaget. En av männen sa att jag skulle lugna ned mig, annars skulle jag dö”.
Mardrömmen var långt ifrån över och fortsatte inne i bilen.
”En efter en våldtog de mig. Jag var säker på att jag skulle dö i den bilen, men jag fortsatte att kämpa för mitt liv och jag lyckades bita en av männen i könsorganet. Han skrek av smärta och den andra drog fram en kniv och högg mig med full kraft i magen. Sedan öppnade de bildörren och kastade mig ut ur bilen, i full fart”.
”Jag var flera kilometer hemifrån, långt utanför utanför Nairobi. Sex timmar hade passerat sedan de förde bort mig. Ett barn råkade se när jag kastades ut ur bilen och kallade på sin mormor. Folk kom springandes. När polisen kom till platsen kände de efter min puls, men de kände ingen. De svepte in migi en filt och började köra mig mot bårhuset. Men på vägen dit hostade jag till och spydde plötsligt, rakt upp i taget. Polismannen blev så chockad att han körde mig till det största offentliga sjukhuset i Kenya. ”
”När jag kom dit var jag i chock, jag mumlade osammanhängande. Jag var halvnaken, helt blodig och mitt ansikte var uppsvullet efter misshandeln. Men sjuksköterskan som tog hand om mig fick idé, eftersom hon såg att jag hade bröllopsklänning. ’Sök igenom alla kyrkor och ta reda på om någon brud saknas’, beodrade hon en annan sjuksköterska”.
”Som tur var kontaktade de All Saints Cathedral först, där jag skulle gifta mig. ’Saknar ni brud?’, frågade sjuksköterskan. Prästen svarade: ”Ja, vi skulle ha ett bröllop klockan 10.00, men bruden dök aldrig upp”.
När bröllopsgästerna fick reda på den verkliga orsaken till försvinnandet skrek de bara rakt ut.
Terry familjs och fästmannen Harry åkte omedelbart till sjukhuset. Så småningom flyttades Terry till ett annat sjukhus, där den fulla omfattningen av hennes fysiska skador blev smärtsamt uppenbara.
”Det var det hemskt ögonblick då läkarna gav mig den förödande nyheten”, berättar Terry.
Sticksåret från kniven var så djupt att hon aldrig skulle kunna få egna barn, meddelade läkarna.
”Sedan gav de mig dagen-efter-piller och andra läkemedel för att skydda mig från hiv och aids. Men mina känslor var helt avstängda, jag vägrade acceptera vad som hade hänt”.
”Några dagar senare, när jag inte var så yr, kunde jag för första gången se min fästman Harry i ögonen. Jag sa att jag var väldigt ledsen. Det kändes som jag hade svikit honom. Det fanns människor som sa att det var mitt eget fel, att jag aldrig skulle lämnat huset ensam. Det ville verkligen skada mig, men min familj och Harry stöttade mig”.
Harry ville fortfarande gifta sig med sin Terry.
Detta skedde också i juli 2005, sju månader efter deras första planerade bröllop.
Äntligen fick de stå vid altaret tillsammans och visa upp sin kärlek.
Allt verkade vara på väg att vända till det bättre, men ödet ville annorlunda. Endast 29 dagar efter deras bröllop inträffade nästa katastrof.
Under en mycket kall natt bestämde sig Harry för att värma upp huset med parets lilla träkolsspis, som normalt användes utomhus för matlagning.
Tyvärr somnade paret när den sköna värmen spreds i rummet. När Terry vaknade upp efter en kort stund senare insåg hon att något var fel.
Hon var yr och kunde inte komma ur sängen. Med sina sista styrkor lyckades hon nå telefonen bredvid sängen och ringa sina grannar och kalla på hjälp. Strax därefter förlorade hon medvetandet.
Terry kunde räddas i sista stund, men maken Harry dog av kolmonoxidförgiftning.
Terry blev så ledsen och deprimerad att hon isolerade sig från omvärlden.
De enda besökarna hon tog emot var en pastor, Tonny Gobanga. Han gick regelbundet hem till Terry, så att hon kunde prata om den smärta som borrat sig fast i hennes själ.
Men Tonnys värme och medkänsla byggde så sakta upp Terry igen, bit för bit. Slutligen blev de två förälskade.
”Tonny frågade till slut om jag vill gifta mig med honom. Men jag sa: ’Du, det finns en sak du borde veta. Jag kan inte få barn, så jag kan inte gifta mig med dig’. Men han sa bara, barn är en gåva från Gud. Om vi får det är jag överlycklig. Om inte, kommer jag ha mer tid att älska dig”.
Tre år efter hennes äktenskap med Harry stod nu Terry åter vid altaret, den här gången med Tonny vid sin sida, som fått sin livsglädje tillbaka.
Tyvärr hopade sig orosmolnen igen – ett år efter det andra bröllop kände sig Terry mycket sjuk igen.
”Jag mådde inte alls bra och gick till läkaren. Till min stora förvåning berättade han för mig att jag var gravid”.
Graviditeten gick som planerat. I motsats till vad läkarna trodde kunde Terry föda helt utan komplikationer.
Glädjen som Terry och Tonny kände när nyfödda dottern Tehille kröp upp i deras armar är obeskrivliug.
Fyra år senare såg parets andra dotter, Towdah, dagens ljus.
Männen som torterade och våldtog Terry kunde aldrig gripas och ställdes aldrig inför rätta.
Terrys öde finns beskrivet i hennes självbiografi ”Crawling Out of Darkness”.
Idag reser Terry runt med sin make Tonny och berättar om berättar de fruktansvärda händelserna i hennes liv och hur hon fick styrkan att ta sig ur helvetet och se positivt på tillvaron.
Hon hjälper också andra våldtäktsoffer och hon hoppas att hennes erfarenheter kan inspirera andra våldtäktsoffer att veta att de inte är ensamma.
Jag måste säga att jag hyser en stor beundran och största respekt för Terry – vilken stark och modig kvinna!
Dela gärna vidare denna historia på Facebook, så att fler får chansen att upptäcka detta osannolika och hjärtskärande livsöde.
