Jag brukar ibland tänka på hur det var förr i tiden i Sverige. Mest i allmänhet, men i synnerhet på familjekonstellationerna. Min farmor har åtta syskon och min mormor sju stycken. Med dem har jag ofta pratat om hur allting egentligen gick ihop. Det var ju annat då, när tid och rum för alla barnen inte fanns på samma sätt. Men det gick – och man fick vara flexibel. Enligt SCB var genomsnittet i början av 1900-talet för födda barn per kvinna i Sverige över 4. Det var som sagt en annorlunda tid, med annorlunda utmaningar. Det är också den här familjen ett strålande exempel. Men de nöjde sig inte med 4 barn – det fick bli hela 13 stycken.
Här ser vi hur familjen – mor, far, 10 flickor, två pojkar och en en liten bebis vars kön är okänt – radar upp sig på gården för fotografering. Bilderna är från 1920-talet i Boston, USA, och familjen var omtalad för dess storlek. Så omtalad att fotografen Leslie Jones med bilder ville demonstrera hur hela familjen kunde få plats i bilen. Ja, ni läste rätt.
Men bilden med bilen var egentligen en del av något större. Han ville berätta om hur den här familjen, trots dess storlek, kunde vara lyckliga, kärleksfulla och fungera.
De äldsta barnen i familjen var i tonåren när bilderna togs. Och undantaget deras lilla bebis var det yngsta barnet 4 år.
Det säger ju sig självt, men en sådan stor familj kräver naturligtvis en hel del arbete. Man behövde dela med sig, ha tålamod – och nöja sig med egensydda kläder.
Men det fungerade för den här familjen! Och mamma och pappa är onekligen stolta över sin familj.
Men så var det där med bilresorna. Någonting som var betydligt svårare än att putsa skorna.
Tro det eller ej, så verkade de ha hittat ett system för att få plats med alla. Kolla bara! Vilken makalös bild och häftigt tidsdokument. Det där är ju knappast säkert, och skulle inte ses med blida ögon idag.
Visst, bilarna var långsammare på den tiden. Men låt oss hoppas att familjen inte körde allt för många mil sittandes på det här sättet.
De må ha fått plats bilen, men under ett och samma problem? Omöjligt.
Men, familjen försökte – och var anpassningsbara. Och det verkade ju ha gått hur bra som helst. Så mycket var annorlunda på den tiden, men mycket var också sig likt. Fascinerande.
Många av er kanske vet hur det var förr i tiden, men det vet inte våra yngre. Därför vore det härligt om vi kunde dela detta vidare så att fler får ta del av ett underbart tidsdokument.
