Äldre människor har så mycket att bidra med. Det är någonting som fler människor borde tänka på och verkligen ta till sig. Det handlar inte om hur mycket de kan bidra med på arbetsmarknaden eller hur mycket det kostar med äldrevård – för deras livserfarenhet och visdom är ovärderlig. Det är något som en förkrossad ung kille i denna historia är väl medveten om. Hans bästa vän gick bort och han visste inte hur han skulle hantera det. Han skrev på ett internetforum för att få hjälp. Svaret från en äldre man kanske kommer förändra sättet du ser på livets resa.
I tråden på forumet Reddit skriver den unga killen: ”Min vän har just dött. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.”
Då postar signaturen ”Gammal man” detta som svar:
Jag är gammal. Det betyder att jag lever och att många av mina älskade vänner inte gör det.
Jag har förlorat bästa vänner, bekanta, kollegor, mor- och farföräldrar, min mamma, släktingar, gamla lärare, mentorer, skolkamrater, grannar och en rad andra i min närhet. Jag har inga barn och jag kan inte föreställa mig hur det känns att förlora ett barn. Men här är vad jag har lärt mig under årens lopp…
Jag önskar att jag kunde säga att man vänjer sig vid att människor dör. Men jag har aldrig gjort det. Jag vill inte heller göra det. Mitt hjärta krossas varje gång någon jag älskar dör, oavsett omständigheterna. Men jag vill inte att det inte ska spela någon roll. Jag vill inte att det ska vara någonting som bara går över. Såren i mitt hjärta är ett tecken på den kärlek och den relation jag har haft tillsammans med och till den personen. Och om såret är djupt har också kärleken i den relationen varit det.
Ärr är en del av livet. Ärr är ett bevis på att jag kan älska någon djupt och leva med det. Bli sårad, till och med förkrossad, och att jag kan fortsätta leva på samma sätt och fortsätta älska lika mycket. Och ärrvävnaden är starkare än det som funnits där från allra första början. Ärr är bara fula för människor som inte kan se.
När det kommer till sorg. Du kommer upptäcka att det kommer och går. När båten inledningsvis går på grund kommer du att drunkna med vrakdelar runtomkring dig. Allt det som flyter omkring dig påminner dig då om det vackra och fantastiska med den båt som en gång fanns – men inte längre finns. Och allt du kan göra är att flyta. Du kommer hitta någon vrakdel som du kan hålla dig fast vid. Det kanske bara är en överlevnadsinstinkt. Det kanske är ett lyckligt minne eller en bild. Kanske finns där en till person som försöker hålla sig flytande. För en tid så är det det enda du kan göra; hålla dig flytande. Hålla dig vid liv.
I början kommer vågorna att vara 30 meter höga och slå emot dig med full kraft. De kommer med 10 sekunders mellanrum och ger dig knappt tid att andas. Allt du kan göra är att hålla dig flytande. Efter en tid, kanske en vecka eller några månader, kommer du märka att vågorna är lika höga, men inte dyker upp lika ofta. När de väl kommer gör de det med full kraft, men däremellan kan du andas ut. Du fungerar. Du vet aldrig vad som gör dig ledsen. Det kanske är en låt, en bild, en speciell gata eller lukten av en kopp kaffe. Det kan vara vad som helst och vågorna kommer komma. Men däremellan finns ett liv.
Längs vägen kommer du märka att vågorna blir mindre och mindre. Det är olika för alla, men de kommer att minska i storlek. När de väl kommer blir det längre och längre mellanrum. Du kan se när de ska komma nu. En årsdag, en födelsedag eller någon högtid. Du kan se de komma och förbereda dig. När de kommer vet du att på något sätt så kommer du att överleva dem. Kanske genomblöt, kanske håller du i dig i någon vrakdel, men du kommer klara det.
Lyssna på en gammal man. Vågorna kommer att fortsätta komma under livets resa och man vill verkligen inte att det ska vara så. Men man lär sig att överleva dem.
Om du har tur kommer du ha massor av ärr från förlorad kärlek och massor av vrakdelar att hålla dig fast vid.
Att förlora nära och kära är en del av livet. Det tycker jag att detta svar illustrerar på ett underbart sätt. Om du också tycker det kan du dela vidare hans ord på knappen nedanför.
