Den här pojken heter Dima Kalekin och kommer från Ukraina.
Han kommer inte ihåg sina biologiska föräldrar.
Vid födseln fick Dima diagnosen vattenskalle – och när hans föräldrar såg honom för första gången gjorde de ett hjärtlöst val.
De lämnade sjukhuset utan Dima – och kom aldrig tillbaka. Dima fick börja sitt liv på ett barnhem för funktionsnedsatta barn i Krematorsk i östra Ukraina, skriver ukrainska tidningen Fakty i Kommentarii.
Fyra år senare kan Dima inte äta med bestick eller gå. På barnhemmet började personalen förlora hoppet om att den lille pojken skulle utvecklas normalt framöver. De var överraskade att att han kunde prata – och att han överlevt så länge.
Och trots att Dima kämpade mot alla odds så skulle han komma att överraska världen ytterligare.
När konflikten och kriget i östra Ukraina bröt ut i början av 2014 hamnade Dima plötsligt i en helt annan fara. Tillsammanas med tusentals civila och andra föräldralösa barn tvingades de uppsöka säkra platser i Krematorsk.
Barnhemmet låg mitt i området som parterna bråkade om – men ingen av sidorna ville ta ansvar och evakuera det.
Under en hel veckas tid tvingades barnen och personalen fly från plats till plats – utan varesig vatten, mat eller mediciner. Till sist märkte en grupp separatister hur nära döden några av barnen faktiskt kommit. Då togs de omhand av ukrainska myndigheter.
Barnen hamnade på ett sjukhus i Charkiv, landets näst största stad. När en läkare för första gången fick syn på Dima rann tårarna. Flykten från krigsscenerna i landet hade tagit riktigt hårt på honom.
Läkarna trodde inte att Dima skulle ha någon chans att överleva i det krigsdrabbade landet. Personalen på sjukhuset var så desperata att de tog kontakt med en präst som fick be för Dima, skriver Hefty.
Och lyckan skulle vända för Dima. Till slut hamnade han och hans vänner på ett nytt barnhem – och några veckor senare fick de besök av ett par. Ernest och Ruth Chaves kom från Vermont i USA och var intresserade av adoption. Eftersom de hade hört om kriget och hur det påverkat landet ville de adoptera ett barn från just den här regionen.
När de fick syn på Dima visste de direkt.
De ville adoptera honom. När Dima fick höra deras röster förändrades hans liv igen.
Den här gången till det bättre.
Nu skulle Dima dessutom komma att få syskon.
Ernest och Ruth hade nämligen adopterat sju barn sedan tidigare och var alltså vana i föräldrarollen. Dessutom hade de massor av erfarenhet av allt pappersarbete som behövdes, vilket gjorde att Dima kunde flytta relativt snabbt.
Två månader efter att de för första gången träffats på barnhemmet i Ukraina fick Dima följa med sina nya föräldrar hem till sitt nya hemland och en stor, ivrigt väntande familj.
Här fick han också sitt nya namn, Zebadiah Chaves. Han gjorde omedelbara framsteg i sin utveckling redan från dag ett i sitt nya hem. Bara några dagar efter att han kommit till sitt nya hem upptäckte föräldrarna att han nu kunde äta med sked!
Ett år senare var pojken som lämnat Ukraina döende som en helt ny människa.
Nu kunde Zebadiah prata! Han förstod samtidigt både sitt hemspråk och engelska, och hade lärt sig gå.
Fantastiska framsteg alltså!
Läkarna hade samtidigt undersökt pojkens hjärna och var övertygade om att den inte hade tagit någon större skada efter sjukdomen. De ger honom dessutom goda chanser att han ska utvecklas i normal takt.
Vilken inspirerande kämpe! Zebradiah har visserligen en lång väg att gå och kommer få genomgå flera operationer. Men han har ju redan visat hela världen sin styrka och att viljan att leva är oövervinnelig! Dessutom har han sin älskade familj som stöttar runtomkring.
Jag tror att han kommer få det bra framöver och önskar familjen all lycka! Dela gärna om du också gör det!
