(OBS! Personen på bilden är inte samma som nämns i artikeln).
Ensamhet bland äldre har blivit ett allt vanligare problem som drabbar pensionärer runt om hela landet. Gudrun Kullgren Nilsson, 92, skrev i fjol en insändare i Säffle-Tidningen om hennes situation som ensam pensionär.
Efter att ha hört ett radioinslag om att hundar inte får lämnas ensamma i mer än tre timmar reagerade hon kraftigt. Nu har Gudruns insändare spridit sig som en löpeld på Facebook.
”Ack om jag varit en hund. Då hade jag inte behövt vara ensam mer än tre timmar om dagen”, skrev hon.
Gudrun Kullgren Nilsson, 92, är en av många pensionärer som lever i ofrivillig ensamhet. Efter att ha hört ett radioinslag om att hundar inte får vara ensamma i mer än tre timmar reagerade hon kraftigt.
Gudruns upprop om ensamheten för äldre
Gudrun gjorde sin röst hörd via en insändare i Säffle-Tidningen.
– Då reste jag mig upp och ropade helt för mig själv: ”Men människan då? Hur länge får den vara ensam?”, säger Gudrun till Expressen och fortsätter:
– Det är ingen som bryr sig om det. Människan får vara ensam hur länge som helst, men en hund får minsann inte vara det i mer än tre timmar.
Lider av ensamhet
Gudrun själv har en kontaktperson som besöker henne två timmar i veckan, vilket hon ansåg var för lite. Därför tog hon ärendet vidare till förvaltningsdomstolen och ansökte om tre timmar i veckan. Men hon fick avslag.
Gudrun berättar att hon ibland känner sig ensam och den kontakt hon får med människor sker mestadels genom datorn.
– Där kan jag få kontakt med den yttre världen och prata med människor. Det är en skillnad mot att träffa människor på riktigt, men det hjälper, säger hon till Expressen.
”Ack om jag varit en hund”
Hennes insändare i Säffle-Tidningen fick ordentlig fart på Facebook och har i skrivande stund över 20 000 delningar.
”Ack om jag varit en hund. Då hade jag inte behövt vara ensam mer än tre timmar om dagen”, skrev hon bland annat.
Efter det stora genomslaget på internet berättar Gudrun att flera personer, som är i en liknande situation, har hört av sig till henne och tackat för hennes insändare.
Våra äldre förtjänar bättre än så här. Ingen människa ska behöva leva i ofrivillig ensamhet. Nu tycker jag att vi alla sprider vidare Gudruns berättelse för att uppmärksamma politiker och makthavare att denna fråga måste lyftas!
