Det finns få saker som kan få mig så uppriktigt förbannad som alla de fördomar som ständigt kommer fram i vårt samhälle, särskilt när det gäller människor med särskilda behov eller speciella förutsättningar. Allra mest ont i hjärtat gör det när det kommer till barn: I min värld är det helt obegripligt hur vuxna människor kan håna eller prata nedvärderande om ett oskyldigt barn.
Därför blir historier som denna så viktiga att inspireras av och dela med sig av: Det visar att det finns personer därute som faktiskt vågar stå upp när de ser hur en medmänniska far illa.
Berättelsen handlar om femåriga pojken Milo, som tillsammans med sin familj, besökte en restaurang i Houston i Texas.
De hade precis satt sig för att äta på sin favoritrestaurang. Familjen åt där ofta, men just den här gången skulle deras upplevelse inte bli lika trevlig som den brukade, skriver Daily Mail.
Men då visade en man vad civilkurage och empati verkligen betyder…
På restaurangen satt nämligen ytterligare en familj satt, vid bordet bredvid.
Efter en stund ropade de på servitören Michael Garcia och klagade på sällskapet. Framför allt var de irriterade på Milo. De ville bli flyttade till ett annat bord, eftersom Milo förde för mycket oväsen och gjorde konstiga ljud. Milo har Downs syndrom, och det här verkade besvära den andra familjen.
Servitören flyttade familjen till ett annat bord och hoppades att det hela skulle vara överspelat. Men pappan i familjen var fortfarande missnöjd.
”Speciella barn kan väl vara speciella någon annanstans”, förklarade han högt.
Mannens barn satt bredvid och hörde hur deras pappa uttryckte sig om Milo.
Men då tog servitören Michael Garcias känslor överhand. Att be att få bli flyttade till ett annat bord är en sak, men han tolererade inte att mannen uttryckte sig så där om Milo.
Trots att han risken för att förlora sitt eget jobb valde han att skicka ut familjen från restaurangen. Han vägrade servera dem.
”Hurra för människor som Michael, som inte bara älskar Milo som han är – en pojke med Downs syndrom – utan också står upp för honom oavsett vad”, berättar Milos mamma Kim.
Och så här ser alltså en vardagshjälte ut:
Stort tack för din insats, Michael. Det behövs fler människor som dig!
