Det sägs att hoppet är det sista som överger människan. Och om något så är den här historien ett bevis på hur starkt vårt hopp och hur stor vår optimism kan vara – hela vägen fram till slutet. Den här kvinnan har en sista önskan till prästen: Att få bli begravd med en gaffel. Det låter kanske lite märkligt men när jag läst fram till slutet kan jag inte göra annat än att beundra damen och hennes orubbliga tilltro till livet, och vad som än kan tänkas komma därefter. Vart den här historien kommer ifrån från början vågar jag inte svara på, men jag vet att jag är glad att jag läste den. Därför vill jag också dela den vidare.
Kvinnan hade blivit diagnostiserad med en dödlig sjukdom och gavs tre år att leva. När hon förberedde sig för sin egen bortgång kontaktade hon prästen och bad honom att komma hem till henne så att hon kunde få göra sina sista önskningar.
Hon berättade vilka sånger hon ville ha på begravningen, vilka bibelstycken hon ville ha upplästa samt vilken klädsel hon ville jordfästas i. Hon önskade också att få bli begravd med sin favoritbibel. När allt var utrett gjorde sig prästen klar för att gå. Då mindes kvinnan plötsligt något som var väldigt viktigt för henne.
– Jo, det var en sak till, sa hon exalterat.
– Vad är det? svarade prästen-
– Det här är vädigt viktigt, jag vill bli begravd med en gaffel i min högra hand.
Prästen tittade på kvinnan, han hade svårt att komma på vad han skulle säga.
– Det här förvånar dig, gör det inte? sa kvinnan.
Han svarade:
– För att vara ärlig så är jag lite förvirrad.
Kvinnan förklarade:
– Under alla år när jag har gått på olika aktiviteter i kyrkan så minns jag att varje gång som bordet dukades av efter huvudrätten så kom någon och sa: ”Du kan hålla kvar gaffeln”. Det var min favoritstund, för då visste jag att något bättre var på gång… Som chokladkaka eller äppelpaj, något underbart!
Hon fortsatte:
– Så jag vill att människor ska se mig ligga där i kistan med en gaffel i min hand, och jag vill att de undrar: ”Varför en gaffel?” Då vill jag att du säger till dem: ”Håll kvar gaffeln, det bästa är fortfarande ligger framför oss”.
Prästen var hade tårar av glädje i ögonen när han kramade kvinnan adjö. Han visste att det här skulle bli en av de sista gångerna han skulle få se henne innan hon gick bort. Men han visste också att kvinnan hade en bättre föreställning om livet efter döden än vad han hade. Hon visste att något bättre var på väg.
På begravningen gick människor förbi kvinnans kista och såg den vackra klänning hon var klädd i, de såg hennes favorit bibel och de såg gaffeln som placerats i hennes högra hand. Om och om igen fick prästen frågan: ”Varför en gaffel?”. Varje gång sprack hans ansikte upp i ett leende.
Under sin predikan berättade prästen om samtalet han haft med kvinnan strax innan hon gick bort. Han berättade om gaffeln och vad det symboliserade för henne. Han talade om hur han inte kunnat sluta tänka på gaffeln och de förmodligen inte skulle kunna sluta tänka på det nu heller. Han hade rätt.
Nästa gång du sträcker dig efter gaffel vid middagsbordet, ha med dig berättelsen om den här kvinnan och att ”det bästa fortfarande ligger framför oss”.
Det spelar inte någon roll vad man tror på, om man är religiös eller inte för att den här berättelsen ska gå rakt in hjärtat. Jag vet att den gjorde det på mig.
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
